Vi har ju som sagt just påbörjat ännu ett projekt här hemma. Inte ett projekt, som omfattar snickrande och målning. Inte heller ett projekt, som beräknas vara klart inom en vecka, tre månader eller ett år utan snarare kommer att fortgå under överskådlig framtid. Ja, man får väl kalla det ett livslångt projekt helt enkelt.
När det då handlar om att sätta etiketter på inlägg, som berör vår nyfödde son, så fungerar det helt klart inte med ”Småprojekt” eller ”Vitt”. ”Myspys” kan ju vara ett alternativ men det får nog kort och gott bli det sedan förr existerande ”Barn”. På så vis kan jag inkludera både storebror Elliot och lillebror Oliver när jag någon gång i bloggen lämnar projekterande och snickrande och istället berättar om de båda grabbarna. Har jag nämnt det förresten? Att han skall heta Oliver? Om inte så får jag väl avslöja det nu. Vår nyfödde son skall heta Oliver. Så, nu vet ni . . .
Ja, vad finns det mer att nämna kring ”projektet”? Det har inletts lite trevande, precis som vilken annan relation som helst. Man försöker tolka de olika uttrycken och signalerna så gott det går även om det så här i början kan vara svårt att urskilja nyanserna i just det här spädbarnets gnyende/skrik/gråt. Det finns liksom inte så mycket att välja på men ändå blir det stundtals problematiskt att exakt tolka det för stunden aktuella behovet. När Oliver avger smackande ”läten” är det dock väldigt enkelt – då brukar jag överlämna honom till Ann för åtgärd och uppföljning (amning och rap). När jag är hemma brukar jag ta hand om den efterföljande putsningen och slutjusteringen (tvättning och blöjbyte).
Skillnaden mot förra gången – då Elliot var ett litet spädbarn – är onekligen, att man har viss rutin och därför inte behöver uppleva det som stressande, att Oliver ibland skriker när han inte omedelbart får det han vill. Det blir mer ”Okay Oliver, jag hör att du låter men först måste jag byta din blöja så att din rumpa inte blir röd”. Inte så svårt det heller . . .
Här följer förresten ett kortfattat onomatopoetiskt spädbarnslexikon, som kanske kan komma till användning.
Uhuhuääääää!
Kan betyda något av följande:
1. Jag är hungrig (vill äta)
2. Jag är trött (vill sova)
3. Jag har ont i magen (läs har gas i magen)
Svårigheten ligger här i att med en gång välja rätt åtgärd. Ofta får man prova sig fram för att uppnå full tillfredsställelse hos spädbarnet ifråga 😉
Under dagarna äter Oliver ofta, mycket och länge. Mamma Ann blir därför ganska ”upptagen” under dygnets ljusa timmar. I gengäld blir sovpassen under nätterna i allmänhet relativt långa och det gör ju inget alls.
På BB fick vi och alla andra nöjet att prova en s.k. bärsjal att bära omkring vårt spädbarn i. Dessa tygstycken har jag tidigare bara sett på sta’n och jag har nästan varje gång rusat fram till mamman/pappan och frågat hur det är att bära barnet i ett sådant tygstycke. Alla har utan undantag sagt att det fungerar jättebra och jag har alltid tyckt att det sett så mysigt ut – både för barnet och för den som bär. Därför provade jag sjalen på BB så fort det gavs tillfälle – både Oliver och jag gillade konceptet. Väl hemma for jag iväg och köpte en bärsjal och vi har sedan dess provat oss fram för att få till en bra teknik vid själva knytningen så att säga. Tygstycket är ca. 5 meter långt och ½ meter brett. Det blir därför en hel del tyg, som skall ligga på plats innan det hela är klart. Jag förstår om en och annan man misströstar efter ett par försök . . .
Jag lånade några bilder på nätet för att visa hur det kan se ut. Visst verkar det mysigt?
Ja, det var lite om våra första veckor som spädbarnsföräldrar (jodå, vi har gjort det här förut men det känns ändå ganska nytt och dessutom är Oliver en annan individ än Elliot) . Elliot är för övrigt en stolt storebror och han har ganska nyligen förstått finessen med att hjälpa till hemma. ”Pappa, när jag hjälper till med att plocka av bordet så känns det i kroppen att det går fortare”. En fördel med detta kan exempelvis vara, att man mycket snabbare får lov att spela ”LEGO Star Wars” på Playstation 😉
Ha det bra där ute! Tänk bara på att se upp under dagen – idag är det 1:a April . . .
Peter 😛
11 tankar om “© Peters och Anns Projekt”
Hej!
Härligt inlägg. Också jag känner en stor skillnad nu när tvåan har anlänt. Inte för att jag upplevde mig rädd eller särskilt orolig när vår dotter var liten, men det är ändå skillnad. Antaglien utstrålar man trots allt ett annat lugn som skapar ett ännu större välmående!
Jag har också en sådan sjal. Mormor sa att hon använde av arvet i förskott 😉 Det vill säga, den var dyr…Den skonar ryggen och vår lille trivs fröträffligt i den. Även fast han är en 7 1/2 kilosklump idag 🙂
Ha en fin dag!
/Anna
Hej familjen,
härligt att läsa att ni alla mår bra.
Vilken härlig tid ni har framför er nu med våren i antågande också.
Tiden går ju så snabbt, nu 24 o 26 år senare blir jag klappad på huvudet av mina gossar…..
Ett sådant tygstycke hade jag gärna burit mina i.
Ha det gott och på återseende,
Ia
Tack peter för detta härliga inlägg. det strålar familjelycka om det och man blir varm ända ner i magen när man läser…
Blir smått smått babysjuk, men min tid är förbi. nästa blir barnbarn…
Allt gott till er och hoppas ni får vara friska hela högen. Tack och lov kommer våren nu, vilket kanske minskar på alla förkylningar och annat jobbigt i sjukdomsväg.
Snart helg igen och dagarna bara susar fram!
Kamomilla
Vilket mysigt inlägg, varmt grattis till hela familjen!
Du får mig att minas de ljuva bebisåren…. vilket är snart 9 år sen sist.
Minns spänningen att få möta en ny liten person. Vem är det som kommer? Hur kommer hon/han vara?
Och när man till sist möts så är kärleken total! Den stunden skulle jag vilja uppleva om och om igen, men de jobbiga graviditeterna (illamående i 9 månader) och en utbrändhet satte stopp för fler små trippande fotpar… (eller barnaskrik… hur man nu väljer att se det.)
Två stycken underbara barn räcker gott för oss så jag är nöjd ändå.
Men längtan efter att få snusa in lite babydoft, den avtar inte.
Njut så mycket ni kan… det går så fort!!
Den där sjalen ser mysig ut… själv körde jag med den klassiska babybjörnselen.
Allt gott till hela familjen!!
/Willewira
Grattis till er!!!
Titta in hos mig jag har utlottning med fin fina priser från min webbutik!
Kram Annica på Home No.1
Hahaha, det där känns bekant. Så himla mycket mer avslappnat och rutinerat med unge nr 2. Nackdelen är väl möjligtvis att man är mer sliten eftersom som man plötsligt har två småkottar att greja med – två som aldrig sover samtidigt. 😉
Peter! Jag är så glad för er skull! Så fint skrivet och så fina bilder.
Massor av kramar, R
Vilket underbart fint namn!! Ja visst är det skönt att rutinerna sitter i sedan första barnet. Ett helt annat lugn liksom.
Spännande med projekt:) Håll oss på halster bara;)
Ha en underbar påsk du & Ann och sönerna, kram Pia
Hej på er,
här kommer ett glatt tillrop om en glad påsk tillbaka…lita på att här skall ätas, jag har mästerkockar i köket medan jag smyger undan.
Flan är en panacotta, den görs här hemma med vaniljstång i vatten bad i svag värme i ugnen…och Ia blir snäll som ett lamm, ha ha!
Ha det bäst allihop
Hej goa Peter,
GRATTIS till den nyfödde lillprinsen! Å vad mysigt med en bebis där hemma igen kan tänkas! Härligt inlägg 🙂
Ta vara på tiden & njut!!!
Kram Jes ♥
Hej!
Vilken mysig blogg du har. Å så söt bebisfot!!!
Grattis till Oliver!
Kram annelie