Pappa kom ihåg i år . . .

Vid den här tiden förra året – dagen då Mors Dag firades alltså – startade jag dagen med att med rodnande kinder slå upp mina ögon, lämna sovrummet, gå ned för trapporna och med skuldmedveten blick sätta mig vid det dukade frukostbordet runt kl. 9. Missen, som jag får skylla på trötthet, resulterade så småningom i ett trevligt hål i väggen mellan kök och matsal. Vägen dit beskrevs av både Ann och mig själv. Slutresultatet kan man få en glimt av här.

Nåväl, i år undvek jag i varje fall direktiv för ett nytt snickeriprojekt i samband med intagandet av Mors Dags-frukosten. I år fullföljde jag ambitionen att faktiskt ställa väckarklockan och därefter vakna till dess signal. Väl uppe gick jag över till Elliots rum och väckte honom. Bara det är ju smått fantastiskt! I normala fall är det han som väcker oss – tidigt! – de övriga 364 dagarna under året.

Vi tassade ner till köket och jag bad honom att rita en teckning kring det foto av honom och lillebror jag limmat på ett papper. Han satte igång och själv smög jag ut i trädgården för att plocka lite blommor. Morgonen var för övrigt helt ljuvlig! Ljumma vindar, strålande sol, blå himmel, kvittrande fåglar, bräkande lamm och inte minst pipande fågelungar i fågelholken på lekstugan.

När jag sedan kom in för att sätta blommorna i en vas, fann jag för det första ingen vas (möjligen beroende på att Ann som bekant flyttar omkring våra prylar då och då 😉 och för det andra fann jag inte heller något snöre att knyta runt blommorna. Det fick bli lite hederlig najtråd istället! Lite som att limma ihop ett pepparkakshus med hjälp av limpistol . . .

Frukosten åt vi sedan på farstukvisten i den varma brisen – helt fantastiskt behagligt! Lille Oliver hade dessförinnan fått sig en stadig mjölkfrukost och låg nu och sov sött i barnvagnen.

Nu kan man ju möjligen betrakta detta blogginlägg som en klapp på den egna axeln men jag ville bara dela med mig eftersom jag är så nöjd med, att jag faktiskt fick till något som kan kallas firande av Mors Dag. Sedan skall jag villigt erkänna, att det var Ann som fixade lunchen under tiden som jag snickrade på Elliots nya sängmonument. Sängen är snart färdigsnickrad – jag skall bara klä de tre lådfronterna med råspont.

Ja, vi säger väl så för nu. Ha det gott i sommarvärmen!

Peter 😛