Inleder med att travestera ”Pontus & amerikanerna” och deras charmiga melodi från 90-talet.
För några inlägg sedan berörde jag det faktum, att vår Mor gått bort för ett antal år sedan.
Med sorg i hjärtat måste jag tyvärr konstatera, att vår Far gick bort för ett par veckor sedan. Det var helt oväntat och även i hans fall alldeles för tidigt. Min tvillingbror och jag har ägnat den just passerade veckan åt diverse praktiska göromål, som alltid följer på ett dödsfall. Samtidigt har vi tillsammans sett tillbaka på bl.a. vår barndom och alla de fina stunder vi hade tillsammans med Mamma & Pappa. Mitt i sorgen med tårarna rullande utför våra kinder, har vi lett och ibland skrattat åt de minnen som kommit upp.
Två veckor innan Pappas bortgång besökte han Ann och mig och vi hade en jättefin stund tillsammans! Jag är oerhört glad, att jag då tackade Pappa för alla de underbara picknicks han trollade fram när hela familjen bilade runt i Sverige och Europa. Det fanns ingen som han, som så enkelt kunde skapa en underbar, kulinarisk upplevelse längs vägarna!
Han skar ofta upp nysköljda, härligt mogna tomater, gul lök, röd paprika och lantbröd och serverade tillsammans med olika charkuterier, t.ex. ungersk salami och tysk skinka. Brorsan och jag myste alltid under dessa matstopp, som Pappa gjorde till oförglömliga upplevelser. Det är många gånger det lilla som gör djupa intryck och som man minns.
Kära Pappa, tack för alla de fina stunder du gav oss och den kärlek du visade oss! Vi kommer aldrig att glömma våra härliga raster längs semestervägarna eller hur vi hoppade rakt i din famn (trots att vi inte kunde simma), när du plaskade runt på djupt vatten bland klipporna på Västkusten eller känslan när du kom hem från dina många arbetsresor eller att du lärde oss att gråta – inte bara när vi var ledsna utan också när vi rördes av något eller att du gav Mamma möjlighet att vara hemma med oss under i princip hela vår uppväxt eller när du sa´ ”Kom nu pojkar” när vi var vuxna eller hur det pirrade i magen av spänning när vi kände doften av nybryggt kaffe blandad med doften av ditt rakvatten när du och Mamma väckte oss tidigt, tidigt inför båtresorna till kontinenten eller. . .
Pappa, vi älskar dig – Farväl!
Dina tvillingpojkar
34 tankar om “Min bror och jag, vi har kramats av samma Pappa . . .”
Åhh beklagar verkligen sorgen 🙁 Så hemskt att förlora båda dina föräldrar så tidigt i livet och med så kort tid i mellan! Skönt att ha en tvillingbror och underbar familj när något så hemskt händer, ta hand om varandra och njut av de minnen du har med din pappa!
Styrkekramar Maria
*tårarna rinner…*
Jag känner så med er och skickar all min värme och styrka i er sorg.
Med två skröpliga föräldrar lever jag med tankarna att de inte finns så länge till…att ta vara på den blir så mycket viktigare än mycket annat.
Jag är glad att du och Ann fick en fin stund med din far, som verkar varit en underbar sådan, så nära inpå slutet.
Att sedan ha en bror att gå igenom sorgen med är en styrka.
Önskar dig och din familj all kraft och styrka!
Kram Willewira
Vad det tårades i ögonen på mig. Du skriver så vackert till er far…
Mitt varma deltagnde i sorgen. jag kan tro att när den kommer så är man aldrig förberedd. Jag hoppas att den smärta du känner snart lättar och övergår i vackra minnen att plocka fram när längtan är som störst och djupast.
Kamomilla
Jag kan inte hålla tillbaka mina tårar heller. Mina föräldrar blir ju inte heller yngre. Speciellt min pappa har blivit väldigt skruttig på bara några år.
Nuförtiden funderar man allt mer på den dagen man förlorar dom, hur viktigt det är att ta vara på tiden vi har just nu. Om du läst mina tidigare inlägg så står det hela tiden om min pappa hur mysig han är och vilken hustomte han gillar att vara här, han kan vara en riktig tjuskalle ibland med men han älskar oss barn så mycket och tydligt!
Jag lider verkligen med dig o din bror.
Stor kram till dig och Ann
Jag är ledsen över att ni förlorat er far. Ju starkare känslor, ju mer man älskat någon desto större är saknaden. Att älska någon är att våga riskera att en dag kanske bli mycket ledsen och förlora den personen men istället har man levt på riktigt och har massor av fina minnen och sånt som man aldrig velat vara utan. Tycker jag… och sänder er massor av kramar i er svåra stund. Hälsn från Kristine
Vet du P: Jag tror det finns en hel del närvaro i ditt väsen, lite sydländska inslag när man lever med känslan i maggropen liksom. För att inte tala om de kulinariska matstoppen, sånt glömmer man inte när man har härliga minnen.
Det är väl så att till slut är det minnena kvar, inte så illa när de är så fina. Å så hoppar de vidare till sina barn, det där med historia som jag alltid surrar om, du vet……livet har sin gång. Men man kommer alltid ihåg vissa saker…som ”Kom nu pojkar”. Det är då man kommer ihåg att le.
Från Ia, hälsa till Ann.
Jag beklagar verkligen sorgen och gratulerar till den underbara tiden som ni fick med varandra 🙂 Min Pappa gick också bort alldeles för tidigt, han var inte färdig och vi var definitivt inte färdiga med honom 😉 Man får försöka hedra den för korta tiden med att ödmjukt använda sig av lärdommarna, både bra och dåliga 🙂
Ha nu en riktigt riktigt skön helg!
Kram Karin
Jag beklagar sorgen!
Du skriver fint om de minnen du bär med dej. Hoppas begravningen blir/var ljus och vacker.
Hej Peter!
Jag beklagar sorgen.Vi känner med er.
Som ett litet ljus att njuta av så hälsar Prins Aslan…:). Han är det underbaraste lilla väsen som man kan möta. Han har verkligen funnit sin plats i familjen och förgyller vårt liv varje dag.
Med varma hälsningar
Anette
hallå peter! vill verkligen säga att jag blev så varm så varm i hjärtat av dina kärleksfulla ord om din far, så ledsen på din och din tvillingbrors vägnar, vad härligt att du och din bror kommer att bära med er den kärlek och ljushet som er far gett er genom att berätta och prata om vad ni gjort tilsammans, vilken styrka att ha varnadra! tänker på er, hälsa ann md världens största kram och så vill jag ge dig en med!//lotten
Blir så ledsen när jag läser om din pappa Peter, jag beklagar verkligen sorgen. Du skriver så vackert och kärleksfullt om eran pappa att jag får tårar i ögonen. Det är tur att man kan ta fram dessa underbara minnen och glädjas över när sorgen känns extra tung vissa dagar.
En stor kram till dig.
Marie
Ps. Hälsa Ann med en stor kram från mig!
Nu tar det rätt lång tid att komma in på din sida. Visserligen väntar jag gärna för den som väntar på nåt gott… men i alla fall.
Känner med dig!!
Saknad och smärta efter nära och kära som tagit farväl kan vara så tung..Minnena lever kvar..och det är de som håller den man älskar levande..
Du skriver så fint om din far!! Jag blir alldeles rörd!!
Hälsa Ann så gott..
Mvh Anna
Nu går det mycket fortare att komma in till din blogg.
Va underbart du har beskrivit eran pappa. Jag blir verkligen rörd till tårar när jag läser det. Bevara din minnen väl o ta fram dem o njut av dem om o om igen.
Beklagar sorgen från djupet av mitt hjärta…
Visst är det märkligt ändå hur vi på någotvis glömmer bort allt det där underbara i vårt vardagsslit och sedan kommer allt åter till oss när den här viktiga personen redan har lämnat oss… Själv har jag ofta ångest över att jag inte tar tillvara på den mycket begränsade tiden jag har kvar med min älskade mormor. Jag tar henne liksom för given för hon har ju alltid funnits där…
Tacksam ska man dock vara över allt de har givit, och dina ord till din far berörde på riktigt. Jag är övertygad om att du lät honom känna hur älskad han var…
Kraaam!
Så ledsamt att läsa. Beklagar verkligen sorgen.
Din pappa verkar varit en härlig pappa. Och man kan läsa att du saknar honom mycket.
Jag har själv mist min pappa, och även om inte han och jag stod varann så jättenära, (mamma o pappa var skilda och jag hade inte så regelbunden kontakt med honom. Vi fick bättre förhållande när jag blev äldre och fick egna barn dock), saknar jag honom mycket.
Sorgen är jobbig, men med tiden lär man sig att leva med den. Något som du säkert känner igen, då du mist din mamma också.
Hoppas att dagarna framöver inte bara fylls av ledsamheter, utan att ni också tids nog, med glatt minne, kan nära glädjen och förmånen av att ha vuxit upp nära en makalöst fin människa.
Kram Susanne
Åh, Peter. Jag är så ledsen för din skull. Du skriver så vackert om din pappa. Mina tårar bara rinner. Det låter som om du och din bror finns där för varandra; hoppas det är så. Många, många kramar!
Rana
Hej Peter!
Tittade in för att äntligen svara på din goa kommentar hos mig och dina frågor om Singerbordet (yes, vitt original, shabby när jag köpte det..bordsskiva = egen tillverkning..råspont ihopslagen och vitmålad)…men så kom jag alldeles av mig när jag läser vad som hänt…skickar en stor KRAAAAM till dig..får en stor klump i hjärtat när jag tänker på hur du måste känna dig..*kram igen* …
det verkar som du har så många fina minnen av honom..förhoppningsvis kommer det ge lite lindring i all sorg..men usch vad sorgligt det ändå måste vara…*kram*
Hoppas ni ändå kan känna lite glädje..man får ta vara på de lyckliga stunderna så känns det kanske lite bättre. Ni har ju jättemycket att se fram emot nu inom kort!
Ja jag skulle kunna skriva en halvroman känns det som..men avslutar nog här ändå med en stor kram till både dig och Ann!
KRAM
Mia
Å fy vad tråkigt för er. Jag är så ledsen för er skull! Verkligen fina ord Peter och jag är säker på att han är glad över dem! Skickar en styrkekram till dig, din bror och Ann! T hälsar också!
Hej!
Ville bara säga att jag inte har glömt bort dej!
Jag är med er i mina tankar, önskar jag haft ett syskon också -mina föräldrar är båda döda men jag är tacksam över att de båda lämnade jordelivet med mig i sin närhet
Hej min vän. Jag tänker på dig.
Å Peter, jag beklagar verkligen er förlust… Vilken fin text & vilka varma minnen ni har av er far!
Största kramen!
Jes
Hej !!
Tack for ett oerhort personligt och kansloladdat inlagg,detta ar ju svara saker som tyvarr finns i livet och som maste fa ha sin gilla gang……
Ditt brev till din pappa ar valdigt vackert skrivet och jag blev riktigt rord over att lasa det……
Du har vackra minnen,var radd om dem…….
Ta hand om dig nu….
Kram,
Monica i Rom
Hej Peter jag baklagar sorgen.. som sagt brevet du skrivit gör att tårarna bara trillar ner för kinden..så vackert du skriver..vad skönt att du har din bror och era famijer som stöd i allt det tråkiga..
Men nu till inte någonting ont som inte för någonting gott med sig..
Ett stort GRATTIS till den lille i magen som snart förgyller eran tillvaro..Ta hand om varandra..
Kramar Maria
Hej Peter. Tack för en fin sida. Du skrev så fint om din pappa! Min mamma gick bort förra året och jag saknar henne så.
Vi bodde långt ifrån varann under mitt vuxna liv, så vi sågs bara under semestern.
Ang er inredning.Köket.Jag gillar köket! Finns det fler inspirationsbilder?
Mvh/Lo
Hoppas att du mår bättre, och att du med tillförsikt kan se framåt.
Tungt att mista en förälder, och så mycket jobbigt jobb som kommer med ett dödsfall.
Nu har ni ju en liten i magen att se fram emot, och jag önskar dig och Ann ett stort GRATTIS:)
Ta hand om er, och återkom först när ni samlat er och allt runt omkring din pappas bortgång ordnat upp sig.
Ni vet att vi tänker på er här ute i bloggvärlden!
Susanne
*tittat till dig*
Ha en mysig helg, om det går. Kram, Rana
Så fint du skriver om er pappa. Det är så tungt att mista sina föräldrar. Jag har heller inte mina kvar.
/B
http://www.lyckligagatans.blogg.se
Hej Peter!
Beklagar sorgen. Det känns fortfarande helt overkligt att man en dag ska hamna i den situationen. Ens föräldrar ska ju finnas där jämt… 🙁
*tröstkramar*
Från tröstkramar till grattiskramar:
Stort grattis till det kommande pyret! 🙂 Spännande! Hoppas ni får en underbar tid och får må bra båda två!
Hälsningar från ett Dalarna mitt i panelbyte.
Hej. Jag känner inte dig. Jag har bara varit här några gånger, och det är med ganska långa mellanrum. Varför vet jag egentligen inte, eftersom jag tycker mycket om din blogg och ditt sätt att skriva.
Ditt inlägg är mycket vackert. Det är svårt att inte bli rörd och således sitter jag här och blinkar bort tårar som hopar sig.
Hälsningar från en okänd fröken.
Hej igen och tack för besöket och radern!
Jag skall titta på ert fönster, det låter riktigt spännande…dock skall jag inte nämna det för arbetsilskne fadern som sätter in det idag. Det är inte riktigt läge för det just nu 😉
/Hon med lite för många idéer
Hej vännen?
*finns i periferin*