Dörren blev en lampa . . .

Har tidigare visat vår ”stocklampa”, som vi är ganska stolta över.

Tänkte fortsätta lampserien med två hemmabyggen till – hemmabygge i dubbel bemärkelse. Dels för att vi gjort lamporna själva, dels för att materialet kommer från vårt hem.

Den första lampan har sitt ursprung på vinden. Där fann vi en enkel bräddörr sittande på ett sätt, som störde passagen däruppe. Därför skruvade jag ner den och efter en tid fick hustrun (tror jag) en uppenbarelse: dörren skall bli en lampa i vardagsrummet. Ja, det var inte så mycket att välja på än att sätta igång och snickra. För att dölja kablar och annat, yxade jag till ett par brädor, som skulle fungera som en sorts döljande sarg runt dörrkanten. Jag säger yxa till för ambitionen var att göra det grovhugget eller rustikt om man så vill 😉

Inom parentes sagt hade vi ingen el framdragen till rätt ställe och inte heller tryck-knapp eller kontakt i taket. Ja, det var inte så mycket att välja på än att sätta igång och . . . dra el.

Dörrlampan har nu fått träda tillbaka till förmån för hustruns loppisinhandlade kristallkrona.

Idén till den andra lampan har vi snott från allas vår språkekvilibrist och TV-hjälte – vi har helt enkelt gjort en Ernst! Hustrun såg ett program där Ernst i vanlig ordning bara snodde ihop en brädlampa och kvickt som en iller monterade den i ett hörn samtidigt som han lugnt och fint radade upp en massa vackra adjektiv – precis som i ”ja-då-har-vi-förberett-lite-här-kockprogrammen”. Ja, det var inte så mycket att välja på än att sätta igång och . . . snickra och . . . dra el.

Vi (ser ni vad fint jag inkluderar hustrun?) tog en ”gammel bräda” och yxade till den för att få till ett lite grovt utseende. Jag hade redan planerat att själv göra vinkelhållare för lampsocklarna när jag i samband med sladdinköpet helt plötsligt såg precis så´na där lamphållare jag inte visste fanns. Yessss! Det var ”bara” att montera, dra sladd, koppla och vips, så var den på plats i hörnet (tre dagar senare).

Måste bara i sammanhanget nämna under vilket namn stilige Ernst går under hemma hos några bekanta till oss, Jä–a Ernst. Anledningen är/var helt enkelt att Ernsts ”härjningar i gård och stuga” satte griller i huvudet på hustrun, som naturligtvis mycket subtilt påpekade för maken, att ”det är nog dags att börja pyssla lite här hemma också”. Far och tre barn var därför helt klara över vilket namn den gôbben skulle ha . . .

Jo, förresten – båda lamporna är givetvis utrustade med dimmer. Precis som med stocklampan kan vi alltså få det ”jättemysigt” eller ”fullt upplyst”.

Japp, det var väl ungefär det. / 😛