Kvinnlig list, hål i väggen & kattungarna

Det började för ca. 2 månader sedan, i samband med Den stora rockaden. Vi gjorde ju bl.a. om arbetsrummet till matsal, som rent fysiskt befinner sig bakom diskmaskin och köksskåp i köket. Det var som sagt då det började . . .

Ann: ”Tänk om man skulle ta bort köksskåpen och öppna upp till matsalen!”
Jag: ”Ja vesst – å var skall vi göra av allt porslin?!”

Någon vecka senare . . .
Ann: ”Åhh, det skulle vara såååå fint med ett fönster mellan köket och matsalen!”
Jag: ”. . .”

Efter ännu en tid . . .
Ann: ”Tänk, med ett fönster mellan köket och matsalen skulle vi slippa gå runt för att lämna mat och tallrikar i matsalen! Vi knyter liksom ihop köket med matsalen.”
Jag: ”Jo, jag vet men var skall vi ställa allt porslin? Det väger ju bly å vi kan inte bara smälla upp en hylla hur som helst. Vi måste säkert förstärka befintliga reglar . . .”

Å sedan:
Ann: ”Titta Peter, här é fönstret jag tänkte vi skulle kunna sätta upp!”
Jag: ”Okeeeeey . . . .”

Tiden gick . . .
Jag: ”Såg du ”Selmas” fönsterparti i deras trappa? Vad fint det blev!” (Jo, det var faktiskt jag som sa´det!)
Ann: ”Nä, jag har inte hunnit med ännu”

Därefter . . .
Ann: ”Peter, jag provar bara att lyfta ur en del porslin ur skåpen för att se var jag kan ställa det”
Jag: ”Ann, var är kaffemuggarna numera?”

Alldeles nyligen . . .
Jag: ”Jösses, står tallrikarna DÄR nu?! Håller verkligen hyllan?”
Ann: ”Jodå men jag har inte ställt dit ALLA tallrikarna”

Å så var det då Mors Dag och ni som läst MormorRuthsAnns inlägg den dagen, vet redan vartåt det hela barkade.

Jo, det var alltså så här – kvällen innan tänkte jag ställa väckarklockan för att vakna innan Ann och sedan tassa ner i köket och fixa Mors Dags-frukost med tillhörande barnteckning från Elliot. Nu vet jag inte riktigt hur det gick till men . . . jag stod och borstade tänderna . . . å sedan . . . nästföljande händelse var att Ann väckte mig runt kl. 9 på alla mammors högtidsdag och sa´: ”Peter, nu är det frukost!”

Väl vid frukostbordet såg jag antagligen något skuldmedveten ut och dialogen lät nå´nting i stil med . . .
Ann: ”Peter, eftersom du säkert har dåligt samvete för att du inte har hunnit ordna en morsdagspresent, så kan du ju för all del ge mig en fönsteröppning från köket in till vår ”nya” matsal . . . fniss”
Jag (å dé é nu jag inte riktigt fattar att jag sa´ följande): ” Ja, det kan jag väl göra. Jag kan sätta igång med det på en gång . . .”

Om detta skeende som helhet får betraktas som kvinnlig list eller manlig tröghet och stupiditet – ja, det vet jag inte! Det bara smällde till liksom . . . 😉

Med ovannämnda som bakgrund förstår väl vem som helst att hålet i väggen numera är ett faktum. I skrivande stund är det hela faktiskt klart – i varje fall på kökssidan. Vi saknar lampor, hyllor och pyssel. Före-bild på det aktuella köksavsnittet finner du i högerspalten under rubriken ”Köket”. Bilderna på fönsteröppningen är lite ”trevande” eftersom jag tänkte, att Ann skall få visa slutresultatet i sin blogg.

Så här såg skåpsväggen ut efter ungefär två timmars arbete på Mors Dag. Fönstersmygarna är bara ditställda. De gamla timmerstockarna skymtar fram. Inga räta vinklar och ingen innervägg i lod någonstans – spännande!. Notera att det bakom den liggande panelen sitter kakel, som jag försiktigt kapade med hjälp av två numera uttjänta fogsvansar! Eftersom Ann är smått allergisk mot icke-piffade miljöer, måste jag påpeka att matsalen helt apropå har blivit hennes nya målarbod. Mitt favoritbord har tillfälligt blivit målarbord! Taklampan skall bytas mot en kristallkrona. Köksbänken skall pyntas på ett heeeelt annorlunda sätt.

Efter diverse diskussioner kring öppningsbart eller inte och mina kommentarer i stil med:
”Vi kan inte ha ett skjutbart fönster. Det sitter 150 år gamla stockar i vägen/väggen”
”Om vi skall montera gångjärn så blir öppningsradien onödigt stor med ett 90 cm brett fönster . . . å dessutom har vi ingen fönsterkarm” antog vi att det skulle bli knepigt att få till detta.

Under tiden fick vi av bl.a. svärmor (Hejsan Anki!) och tvillingbrorsan frågor i stil med: ”Ni skall väl ha öppningsbart fönster?”. I mitt stilla sinne tänkte jag då: ”HÅÅLL TYYYSST – det går inte att få till det i den här kåken!”

Både Ann och jag hade resignerat kring det här med att få till ett öppningsbart fönster och det var då hon, som en blixt från klar himmel, drämde till med:
”Jamen Peter, skulle inte vi sätta råspont på väggarna i matsalen?!”

Det var bara att kapitulera:
”Vad bra Ann, då kan vi ju regla upp med 45 x 45 regel på den här väggen, sätta råspont på reglarna och sedan skjuta fönstret mellan de båda väggarna! Wow, vad bra det kan bli! Men, notera att jag inte lovar att sätta upp råspont i hela matsalen . . .”

Lite närbilder från hålet/fönstret i väggen. Väggen runtom är liksom tidigare klädd med 145 mm breda brädor med den hyvlade ytan utåt. Lagom rustikt och lagom finish . . .

Nu kan vi till vår stora glädje se en av våra vackra kakelugnar från köket! Djupet i fönstersmygen är hela 300 mm beroende på att väggen ju rymmer de gamla timmerstockarna samt reglar, gips etc. Kolla in haspen! Här tänker jag fixa fram en lämplig hake att fästa i fönstersmygen så att vi liksom kan låsa fönstret.

Kattungarna går från klarhet till klarhet! Det är väl ganska överflödigt att säga men de är så otroligt charmiga och söta!!!

Efter att de tillsammans med mamma Sessan spenderat sina första fyra veckor i det lilla krypin de föddes i, gick vi och köpte kompostgaller för att på nedervåningen omgärda dem med ett staket. Det första som hände när Ann monterat upp kompostburarna (2 st) och installerat de små tussbollarna var, att de kort och gott spatserade rakt igenom maskorna i gallret! Jag fixade i all hast fram ett myggnät, som vi fäste längst ned på kompostburen. Detta höll de charmiga små trollen inom lås och bom under ca. två (2) dagar. Sedan klättrade de med böjda ”handleder” upp över myggnätet och ända upp till kanten av kompostburen. Det var bara att inse att kompostburköpet var helt misslyckat – men tanken var god 😉

Buren placerade vi i vårt arbetsrum tillsammans med mat- & dryckbuffén, kattlådan samt diverse leksaker och en klösbräda. Nu är det full fart mellan mat- och sovstunderna! Eftersom kompostburen var en felsatsning, bestämde vi oss för att upplåta hela arbetsrummet åt de små liven. Dörröppningen spärrade vi med en Plywood-skiva, som klämdes mot dörrposten med en gammal snurrpall. På andra sidan Plywooden – utsidan- ställde vi en trappstol från IKEA för att Sessan skulle kunna klättra över smidigt.

Häromkvällen såg vi följaktligen hur den mest modiga och våghalsiga av syskonen från jämfota (heter det så?) hoppade rakt upp på pallen och sedan kravlade sig över Plywood-kanten för att därefter ramla/kasa ned på IKEA-pallen och därefter ut i vida världen. Man kan ju smälta för mindre – vilken fighter!

Igår såg jag de båda vita kissarna titta upp över kanten och sedan klättra över. Parallellen till Kumlabunkern och ”den stora flykten” är omedelbar . . .

Igår släppte vi också lös alla fyra virvelvindarna på bottenvåningen – köket, vardagsrummet, arbetsrummet, hallen, matsalen och badrummet. Efter en hel del bus och lek kraschar kissarna där de för stunden befinner sig. Melvins mysiga korg var given. Sedan hittade vi en kisse i hörnet, bakom nämnda korg. En låg under kökssoffan och den sista låg rakt på köksgolvet. Här följer en stilstudie.

När de är ”inlåsta” för natten, ligger de ibland på husses golvplacerade pärmar eller i en rulle nätverkskabel. Husses omkullvälta portfölj går också bra att sova på. Sessan ligger gärna på husses skrivbord eller det svala klinkergolvet under spisen, vilket även käre Melvin uppskattar.

Nu är vi nio i familjen och det känns helt fantastiskt! Vi har dock inga planer på att vara så många efter att kattungarna blivit runt 11 veckor gamla. Tre av kissarna är till salu! Någon som är intresserad? Det är bara att skicka ett mail.

Ha nu en underbar fortsättning på den ljuvliga sommaren! De senaste dagarna har vi ätit frukost, lunch och middag på farstukvisten eller altanan. Det känns verkligen kontinentalt när den ljumma brisen sveper in . . .

Peter 😛