Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

Nu närmar vi oss slutfasen på projektet ”Elliots nya säng”. Nu är det ju inte bara en säng utan en säng kompletterad med två skåp och tre lådor under sängen. Snickrandet är avklarat, målandet likaså. Dörrarna på de båda skåpen har försetts med gångjärn och beslag för dörrstängningen. Det enda som kvarstår är att finna lämpliga beslag till lådorna – skålhandtag, knoppar, öglor eller något annat. Någon som har ett bra tips?

I väntan på att Elliot skall flytta in, har vi lagt ut ett härligt Lexington-täcke och kastat in några kuddar. Det blev en perfekt myshörna för hela familjen (2 x 1,05 meter). Notera gärna att Ann inte har någon som helst del i den obefintliga stylingen. Det är jag och ingen annan som försökt puffa upp kuddarna.

I övrigt har Ann drivit ett eget projekt med bistånd av sin far. Jag tyckte att tiden mellen idé och färdigställande var alldeles för kort – därför avstod jag att bidra med handkraft. Golven i vår lilla, sekundära hall samt vardagsrummet skulle slipas och målas vita. Slipning och målning är klar. Golven behövde strykas fyra gånger (!) och jag fick det tvivelaktiga nöjet att genomföra penselstrykning nr. 3 och 4. Jag slapp alltså inte undan med andra ord 😉 Slutresultatet blev riktigt fint men vi har ännu inte ställt tillbaka inredning och möbler. Vi vill låta färgen härda några dagar först.

Här ser du ett par bilder lånade från MormorRuthsAnn (golven har målats endast 2 ggr nedan). De tidigare vackert gultonade (Narcisse) väggarna ser närmast smutsiga ut helt plötsligt. Det blir nog till att måla väggarna vita också . . .

För några veckor sedan genomgick jag en knäartroskopi, dvs en knäoperation genomförd via tre hål i vävnaden över knät. Man åtgärdade den mediala menisken och Plica synovialis. Allt gick bra och jag inväntar nu ett liknande ingrepp på höger knä. Tydligen har jag belastat mina knän lite för mycket i samband med skidåkning och gruppträning av olika slag. Jag var instruktör under många år med ca.10 pass i veckan och deltog intensivt i varje pass. Numer blir det en mer beskedlig mängd instruktörspass – 1 gång/vecka 😉

Innan ingreppet träffade jag den genomförande kirurgen för att han skulle känna på knäna och inte minst med tuschpenna markera vilket knä man skulle skära i. När han hade gjort vad han skulle, frågade han: ”Står du på knä mycket?” Jag svarade: ”Ja, jag snickrar ju en del hemma”. Han följde då upp med den för mig numera klassiska meningen: ”Du har knän som en skurgumma”. Jag blev riktigt ställd och fattade inte riktigt vad han syftade på. När så min tvillingbror häromdagen var på besök, drog vi ner brallorna båda två för att vi och våra respektive skulle kunna jämföra våra knän. Skillnaden var påtagbar! Hans knän var lena och mjuka som en babyrumpa. Mina knän hade en förtjockad, grov hud och en tydlig tendens till valk under varje knäskål.

Tänk vad man får stå ut med bara för att man pysslar och snickrar en del här hemma! Jag avslutar således med en varning till alla män där ute: ”Låt inte sambon/hustrun driva dig till alltför mycket knästående arbete i samband med era renoveringar! Om du ändå måste, glöm inte att använda tjocka knäskydd”.

Ha det gott i den ljuva sommarvärmen!

Peter