Hålet i gatan . . . eh, väggen & dagis

Tänkte visa upp det exteriöra resultatet av motorsågshärjning, panelkapning, drevning, målning, plåtbockning och inte minst ”smygning och fodring”. Det är sannerligen många delar på ett spett! Tänkte precis etikettera inlägget med bl.a. ”Småprojekt” men det låter så här i efterhand alldeles för fjuttigt. Etiketten borde istället vara någonting i stil med ”Det lilla projektet, som inte var så litet . . . å så tog det tid också . . .”. Det interiöra resultatet överlåter jag åt Ann att visa upp.

Det var liksom inte bara att såga bort lite gamla stockar och slänga in fönstret. Nädå, här snackar vi om ett gammalt hus med i princip obefintlig tillgång till reglar att fästa upp nytillkomna fönsterpartier i. Tänk vad smidigt det skulle vara att montera fönster i ett nytt hus med tjusigt monterade reglar med c/c 60 cm mellan varje regel. Då hade man i varje fall haft något färdigt att fästa fönsterkarmen i. Dessutom var det lite stressigt, att inte med säkerhet veta om de överliggande stockarna var skarvade rakt ovanför fönstret eller inte. Det skulle vara lagom kul om huset liksom säckade ihop över en av väggarna . . . så långt verkar dock allt stå upprätt 😉

När motorsågen gjort sitt blev det till att bygga upp en stabil ram av plywood (limmad dubbel på sidorna) , som monterades i ändarna på de liggande, avsågade stockarna. I förra inlägget nämnde jag att väggen är 350 mm tjock. Det är fel – korrekt mått är 400 mm! För att inte frångå den tidigare looken på huset, monterades fönstret mer mot insidan än utsidan. Annars skulle Ann haft en 25-30 cm djup nisch att ställa blommor och pyssel i/på.

Här repeterar jag bilden av hålet i väggen, efter motorsågandet:

Så här ser det ut idag:

Om du tittar noga så kan du se vår stenmur speglas i fönstret.

För övrigt skolar vi just in Elliot på dagis (eller förskola som det tydligen heter). Han har hittills spenderat ett ganska stort antal timmar av sin vardag hos dagmamma och har således inte upplevt känslan av att vara en gosse bland 21 andra gossar och flickor. Vi har så långt smakat på dagis under fyra dagar med en för varje dag utökad tidsrymd utan pappa i omedelbar närhet.

Själv har jag med nästintill gapande mun vandrat omkring i lokalerna (OBS! pluralis) och häpet konstaterat, att det här var ju en riktig höjdare! En matsal, ett målarrum, ett läsrum, ett dockrum, ett mys-/gymparum, ett tvättrum och inte minst en väl tilltagen hall/foajé (har nog glömt något utrymme). Nästan överallt finner Elliot sitt namn och foto, som anger att detta är hans stol, mugg, handduk m.m. Han har dessutom sin egen ”portfolio” med de saker han målat/pysslat med. Förutom en väl genomtänkt pedagogik, introducerar man också begreppet EQ, emotionell intelligens, för dagisbarnen – det tycker jag är helt fantastiskt!

Jag, som i min barndom överhuvudtaget inte spenderat min vardag i kommunal regi, blev överraskad och imponerad över att barnen i stort sett ägnar sig åt den sysselsättning de själva vill. Med undantag för några fasta punkter under dagen, väljer Elliot om han vill måla, pussla, pyssla, leka, läsa, spela spel etc. helt oavhängigt av vad de andra barnen gör. Vilken frihet! Dock måste barnen lära sig, att noga ställa undan efter sig när man är klar med sin aktivitet. Kan tänka mig att det annars lätt skulle bli kaos in the house om alla prylar och leksaker låg spridda i de olika rummen.

Säkert är det en och annan som tror att jag är ett UFO som storögt beundrar den för mig nya miljön men jag är verkligen imponerad! Elliot tycker att dagis är otroligt kul – strax efter uppvaknandet på morgnarna låter det numera: ”Pappa, skall vi inte åka till dagiset snart?!”.

Det mesta jag beskriver ovan är säkert självklarheter för de av er som är föräldrar men för mig är detta med dagis/förskola som sagt en helt ny upplevelse.

För övrigt har dagiset sitt eget kök där man lagar mat för de tre avdelningarna. Det tycker jag är en alldeles särskild finess med tanke på att barnen serveras maten så gott som omgående efter att den tillagats. Det är visst inte så överallt . . .

Ha nu en härlig fortsättning på sensommaren – med eller utan dagis!

Peter 😛