Smålandsgärdsgård, lusthus, krokus & vovvar

Idag hade vi en underbart solig dag! Solen sken, himlen var blå och vårens ankomst kunde anas – trots frost på bilrutan. Jag blev så inspirerad att jag tog med mig kameran under morgonpromenaden med vovven och fotograferade runt huset. Marken och växtligheten är lite tråkigt brun efter den s.k. vintern men själv kan jag se framför mig hur allt kommer att se ut om några veckor – grönare, friskare, tätare.

När jag var pappaledig under lillgrabbens andra sommar, byggde jag en Smålandsgärdsgård av granstörar, som jag hämtade i skogen, bakom huset. Skogsägaren hade låtit bygga en ny grusväg upp mot bergstoppen och man hade då fällt en hel del skog. Jag frågade om det var OK att hämta ner smågranarna för att bygga en gärdsgård – ”Javisst, inga problem”.

Följden blev att jag, så fort grabben tog sin middagslur i John Blund-land, rusade upp för berget med såg och yxa i handen, babywatchen (modell långdistans) i fickan och slet å drog i stora granrishögar för att få tag i grantoppar och smågranar, 5 meter långa. Ibland slet jag en ½-timme för att få fram en enda gran! När jag skrapat ihop ca. 15 störar och kvistat av dom, band jag samman dem med ett kraftigt lastband och spände det över bröstkorgen för att därefter släpa hela paketet genom skogen, över stock och sten och ner till huset. Jag hann med två granhämtar-rundor varje lunch under ett par veckor. Lunch förresten – det tog jag mig inte tid till; det handlade om att ge grabben lunch, invänta rapen och sedan vagga till sömns. Det blev liiite stressigt . . .

Jag vet, man skall inte bedriva sin pappaledighet så. Ett tips därför till alla män med ”naiva idéer” om att äntligen få tid till alla ”de där projekten” under pappaledigheten (ledig?!) – glöm det! Ägna dig helhjärtat åt barnet och betrakta varje uns av eventuellt genomfört mikroprojekt som en seger, väl värd att njuta av.

Ja, ja, Smålandsgärdsgården kom i alla fall på plats och nere vid det jättestora Morell-trädet byggde jag en staketvinkel med en grind – det blev riktigt charmigt. Den lummiga bilden ovan är från sommaren 2007.

Lusthuset byggde vi parallellt med altanen förrförra sommaren. I julas drack vi glögg i lusthuset efter att ha värmt upp det med en kupévärmare – väldigt lyckat! Vi har använt lusthuset mer än jag trodde att vi skulle göra. Riktigt soliga sommardagar är det perfekt att äta lunch där med dörrarna på vid gavel. Användning året runt – faktiskt!

I jordkällaren under förrådet vill jag någon gång göra en vinkällare. Kanske skall passa på när jag är pappaledig nästa gång . . . 😉

Tidigare idag läste jag hos Ängeln i vitt om hennes stora förlust när vovven Ronja nyligen blev en stjärna på himlen. Det påverkade mig djupt att läsa hennes vackra dikt till Ronja och inte minst alla kommentarer. Måste därför lägga ut ett par bilder på vår älskade Melvin – få ”saker” har drabbat mitt hjärta så starkt som han. Våra husdjur förblir ju på något sätt ett barn, hela tiden beroende av oss, deras största trygghet i livet. Jag tror att det är därför vi fäster oss så starkt vid våra hundar/katter/hästar o.s.v. Lägger också med tvillingbrorsans Hazel, en underbar Cocker Spaniel-flicka, som bor i Norge tillsammans med bror och hans sambo. Visst är hon vacker bland Vitsipporna?

[Melvin idag]   –   [Hazel en vårdag]   –   [Melvin på Göta Kanal 2003]